Passionen behövs också i
politikers liv
Publicerad 11 oktober 2012 i Helsingborgs Dagblad
Colleen Lachowicz är en lokalpolitiker för demokraterna i
Maine. Under hösten kandiderar hon till posten som delstatssenator med målet
att förändra delstatens sjukvårdspolitik. Hennes person hade knappast rönt
någon uppmärksamhet utanför Maine om det inte vore för att hon spelade
onlinespelet World of Warcraft.
I en nyhet som spridits världen över beskrivs hur Lachowicz motståndare i
det republikanska partiet på en hemsida med namnet ”Colleens World” samlat
kommentarer hon gjort på olika forum. En stor andel av dessa handlar om hennes
karaktär i World of Warcraft. Den kritiska vinkeln är att en seriös politiker
inte kan hålla på och leka i fantasivärldar. På sidan finns ett antal
kommentarer där hon uppenbarligen skriver om sitt spelande men som vrids till
att handla om hennes roll som politiker i delstaten. Maine behöver en
delstatssenator som lever i den verkliga världen, menar kritikerna.
Det är uppenbarligen inte lätt för politiker att ha ett privatliv, med intressen och passioner. Politikers främsta uppgift är självklart att utföra det uppdrag de har valts till. Det kan givetvis finnas saker i deras privatliv som gör dem direkt olämpliga att vara folkvalda, exempelvis kriminell verksamhet eller jäv. Gränsen kan vara otydlig. Men valet av fritidsintressen kan knappast göra en politiker olämplig.
Men tendensen att skjuta sig in på politikers privatliv är
varken ny eller enbart amerikansk. Hårdgranskningen av politiker får ibland
orimliga proportioner. Och på lång sikt finns det ett demokratiskt problem
här. Under 1960-talet var nästan en fjärdedel av Sveriges myndiga befolkning
medlemmar i något parti. Idag är medlemssiffrorna inget att skryta om. Men
något har inte förändrats: Partierna har fortfarande en väldigt stor makt över
samhället.
Om allt färre är partipolitiskt engagerade blir det svårare för partierna
att tillsätta platser i kommuner, landsting och riksdag. Dessutom blir
representationen sämre. Färre personer med likartad bakgrund. Att ha en liten
elitgrupp av formpressade politiker är ett problem.
Dessutom kommer medborgare dra sig för att bli politiker om de märker att
det ställs omänskliga krav eller om politiker granskas på märkliga
grunder. Om medier och politiska motståndare kräver fläckfria människor
utan förflutet kommer man få politiker som är därefter: ansiktslösa och gråa
politruker. Politiker som inte vågar visa upp sig som människor utan bara som
försiktiga yrkespolitiker.
Colleen Lachowicz i Maine må vara en urusel politiker med
dåliga politiska förslag. Men då är det detta som ska vara i fokus. Om
politiker inte tillåts ha ett privatliv kommer de inte heller våga vara
personliga i det politiska. Och om det är något som vitaliserar demokratin så är
det politiker som väljare kan förhålla sig till, även på ett personligt plan.
Politiker som upplevs vara av kött och blod. Det kanske inte går att vända
partiernas vikande medlemssiffror men då är det än mer viktigt att de som är
kvar tillåts vara människor vid sidan om politikerrollen.
(Detta är alltså en del i att publicera alla artiklar som hittills inte hamnat på bloggen, vissa är äldre, andra nyare).
(Detta är alltså en del i att publicera alla artiklar som hittills inte hamnat på bloggen, vissa är äldre, andra nyare).