Socialdemokraternas kriskommissionsgrupp släpper sin rapport med idéer för framtidens socialdemokrati. Borgerliga ledarsidor är skadeglada, Ohly är genuint glad. Finns glädjeämnen för alla i denna rapport!
Den viktiga frågan är emellertid om den innebär en nytändning för socialdemokraterna?
Det är så att det finns en överhängande risk (eller chans, beroende på perspektiv) att socialdemokraterna åter kommer till makten i Sverige, därför är det inte ointressant att oavsett partisympatier ta en titt på rapporten.
Huvuddraget får ändå sägas vara att man inte omprövar den socialdemokratiska grundsatsen att politiken inte ska stiga åt sidan utan vara den drivande kraften i samhället. Det är en anpassning (bland annat) till nyliberala och borgerliga idéer som man menar är roten till socialdemokraternas problem. Därför är det som behövs mer ursprunglig socialdemokrati.
Lösningarna behöver inte rekapituleras i detalj här. Kortfattat så handlar det om att stärka, förbättra, och utöka det politiska inflytandet över alla delar av samhället. Sällan talas om de underliggande anledningarna till problem som bostadsbrist och arbetslöshet, istället nöjer man sig på punkt efter punkt med slutsatsen att staten inte gjort tillräckligt. Det är som om samhället i övrigt är en samling passiva åskådare som på sin höjd kan vara mer eller mindre receptiv för offentlig hjälp.
Företagande då? Nämns vid ett par tillfällen, men då i regel i samband med globaliseringens faror. Tillväxt nämns vid ett flertal gånger, ofta i positiv bemärkelse men aldrig i samband med företagande, varken i liten eller stor skala. Tillväxten ska äga rum, förhoppningsvis även i framtiden men hur man ska nå dit är en fråga som lämnas obesvarad.
Jag är osäker på om den här rapporten är så avgörande för socialdemokratin som många verkar tro att den är. Möjligt är att den sätter tonen för den framtida partiledare man kommer välja.
Vissa kanske vill dra parallellen till världens längsta självmordsbrev. Det elaka smeknamnet gavs Labours valmanifest från 1983. Ett manifest där man bland annat föreslog en rad förstatliganden av privata företag samt unilateral nedrustning.
Det var i ljuset av Tories enorma framgångar med Thatcher som Labour ställdes inför ett vägval. Vänstervalet visade sig vara en katastrof som först kunde räddas av Tony Blair och hans totala omsvängning av partiet. Det är alltså nu intressant att se att såväl S i Sverige som L i Storbrittanien med valet av Ed Milliband väljer en mer vänsterorienterad inriktning.
Jag vill inte dra alltför många paralleller till det längsta självmordsbrevet, snarare är den socialdemokratiska rapporten ett kraftfullt ställningstagande för socialdemokratisk ideologi utan någon ordentlig radikalisering. Man förkastar helt borgerliga problemformuleringar och väljer att återupptäcka sig själva. Det om något bör tas som intäkt för att socialdemokraterna inte är nere för räkning.
På samma tema: Ulf Bjereld, SVD, SVD2, Dn, Ab
Den viktiga frågan är emellertid om den innebär en nytändning för socialdemokraterna?
Det är så att det finns en överhängande risk (eller chans, beroende på perspektiv) att socialdemokraterna åter kommer till makten i Sverige, därför är det inte ointressant att oavsett partisympatier ta en titt på rapporten.
Huvuddraget får ändå sägas vara att man inte omprövar den socialdemokratiska grundsatsen att politiken inte ska stiga åt sidan utan vara den drivande kraften i samhället. Det är en anpassning (bland annat) till nyliberala och borgerliga idéer som man menar är roten till socialdemokraternas problem. Därför är det som behövs mer ursprunglig socialdemokrati.
Lösningarna behöver inte rekapituleras i detalj här. Kortfattat så handlar det om att stärka, förbättra, och utöka det politiska inflytandet över alla delar av samhället. Sällan talas om de underliggande anledningarna till problem som bostadsbrist och arbetslöshet, istället nöjer man sig på punkt efter punkt med slutsatsen att staten inte gjort tillräckligt. Det är som om samhället i övrigt är en samling passiva åskådare som på sin höjd kan vara mer eller mindre receptiv för offentlig hjälp.
Företagande då? Nämns vid ett par tillfällen, men då i regel i samband med globaliseringens faror. Tillväxt nämns vid ett flertal gånger, ofta i positiv bemärkelse men aldrig i samband med företagande, varken i liten eller stor skala. Tillväxten ska äga rum, förhoppningsvis även i framtiden men hur man ska nå dit är en fråga som lämnas obesvarad.
Jag är osäker på om den här rapporten är så avgörande för socialdemokratin som många verkar tro att den är. Möjligt är att den sätter tonen för den framtida partiledare man kommer välja.
Vissa kanske vill dra parallellen till världens längsta självmordsbrev. Det elaka smeknamnet gavs Labours valmanifest från 1983. Ett manifest där man bland annat föreslog en rad förstatliganden av privata företag samt unilateral nedrustning.
Det var i ljuset av Tories enorma framgångar med Thatcher som Labour ställdes inför ett vägval. Vänstervalet visade sig vara en katastrof som först kunde räddas av Tony Blair och hans totala omsvängning av partiet. Det är alltså nu intressant att se att såväl S i Sverige som L i Storbrittanien med valet av Ed Milliband väljer en mer vänsterorienterad inriktning.
Jag vill inte dra alltför många paralleller till det längsta självmordsbrevet, snarare är den socialdemokratiska rapporten ett kraftfullt ställningstagande för socialdemokratisk ideologi utan någon ordentlig radikalisering. Man förkastar helt borgerliga problemformuleringar och väljer att återupptäcka sig själva. Det om något bör tas som intäkt för att socialdemokraterna inte är nere för räkning.
På samma tema: Ulf Bjereld, SVD, SVD2, Dn, Ab
Inlägg
