Det har gått ett år sedan avskaffandet av apoteksmonopolet och avregleringen av marknaden. Innan avskaffandet hörde man inte sällan diverse skrämselpropaganda om vad som skulle hända efter avregleringen. Apotekarna skulle bli dumma och okunniga, hälften av apoteken stänga och antibiotika säljas till reapriser.
Nu med ett år i backspegeln skulle man kanske kunna tro att den värsta skrämselpropagandan mött den där skoningslösa grindvakten för sanningen: verkligheten.
Men nej, för några dagar sedan blev jag via Twitter och Markus Bohlin, ledarskribent på Sundsvalls Tidning uppmärksammad på ett inlägg av vänsterpartisten Annika Burman som handlar om avregleringens konsekvenser. Jag skriver idag krönika i samma tidning och svarar där Burman:
På samma tema: DN & SVD
Nu med ett år i backspegeln skulle man kanske kunna tro att den värsta skrämselpropagandan mött den där skoningslösa grindvakten för sanningen: verkligheten.
Men nej, för några dagar sedan blev jag via Twitter och Markus Bohlin, ledarskribent på Sundsvalls Tidning uppmärksammad på ett inlägg av vänsterpartisten Annika Burman som handlar om avregleringens konsekvenser. Jag skriver idag krönika i samma tidning och svarar där Burman:
Burman skriver genom ett ideologiskt filter, oförmögen att se verkligheten. Avregleringen av apoteksnäringen har inte öppnat helvetets portar, inte heller har antalet apotek blivit färre, öppettiderna sämre eller personalens kunskap mindre omfattande. De farhågor som fanns har kommit på skam.
Inlägg
