Inför det brittiska valet imorgon skriver Nathan Shachar - istället för att som många andra svenska tyckare leka experter på brittisk politik - om Nick Clegg och hans karisma:
Jag har skådat Nick Clegg - och är fortfarande densamme. Visst ser han trevlig ut, visst har han mål i mun och visst är en frisk fläkt alltid välkommen, i privatlivet, i arbetet och på scenen.
För politiken är ju i allt högre grad en scen, har vi hört till leda, men vad betyder denna klyscha? Att figurens utstyrsel, åtbörder och sätt att framföra utantilläxan väger tyngre än hennes samvete och övertygelse. När vi, hetsade av pressens popularitetsmätningar, säger att vi är utlessna på politiker så betyder det sällan att vi blivit besvikna på deras ideer, lagförslag och program - utan att de inte längre roar oss. "Han har ingen karisma", hör jag allt oftare folk i olika länder säga, med tonen hos en uttråkad sultan som tröttnat på sin hovnarr. /.../
Utvändigheter präglar sedan länge TV och underhållning. Det vore naivt att vänta sig att politiken skulle förskonas. Men det är en fattigare värld där karisma bedöms som nyckelegenskapen för politisk trovärdighet. Och en farligare.
Inlägg
